Det första jag såg när jag kom tillbaka till Stockholm var den svarta siluetten av en falk. Den steg allt högre upp mot himlen tills den försvann bakom den gamla Skatteskrapan.
Hustrun hade varit här när jag var borta. Konstigt. Hon sa ju att hon skulle åka direkt till Bruxelles och så har hon varit hemma.
Det låg några papper på hennes arbetsbord, först tänkte jag kasta det, men det fanns ett intressant kompendium som jag började läsa. Det var utkastet till den författning som ska ge Unionen en konstitution. Konstitutioner är grundlagar, grundlagar skriver man för statsbildningar.
Artikel 10 i förslaget säger att ”konstitutionen och den rätt som antas av unionens institutioner… skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt”.
Och i artikel IV:2 ”Vid ikraftträdandet av Fördraget om upprättande av konstitutionen upphävs Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen samt de akter och fördrag om komplettering eller ändring av dessa som återfinns i det protokoll som är fogat till Fördraget om upprättande av konstitutionen.”.
Jaha, så var det sagt. Land ska med lag byggas. Dock inte med svensk lag.
Sen vällde nyheterna in från Irak. Nya självmordsbombare och mängder av döda. Det var då jag blev orolig och för första gången tänkte allvarligt på vad som kommer att hända om våra vänner tvingas dra sig bort från Västasien med svansen mellan benen.
Ska man vara realistisk så innebär det ett omedelbart krav på upprustning av de europeiska styrkorna och då börjar grälet på allvar om vem som ska föra befälet.
Den som ändå vore en falk som lyfter mot himlen.